Här tänker jag dela med mig lite av den kunskap och odlingserfarenhet jag samlat på mig under årens lopp. Jag har haft egen trädgård i ganska precis 40 år nu…

För några år sedan var det ett riktigt dåligt år för gurk- och squashodling. Alla gurkor blev jättevackra och fina men smakade f*n – de var jättebeska och helt oätliga. Det var verkligen inget roligt odlingsår, och det gick ”kedjebrev” på bl.a. Facebook om hur man skulle bete sig för att få bort det beska. Det var sådana knep som att lägga gurkan i vatten eller mjölk, eller skära av änden med fästet och gnugga det mot gurkan tills det löddrade! Men det går tyvärr inte att blir av med den bittra smaken, eftersom det är ett gift som heter cucurbitacin som har bildats inne i gurkornas celler. Det kan ge magsmärtor om man ändå äter dem, och det finns t.o.m. rapporterade dödsfall.

I efterhand har jag förstått att detta fenomen kan bero på tre olika faktorer (eller kanske ännu fler som jag inte känner till).
– Det är en ovanligt varm och torr sommar och plantan får för lite vatten. Ibland hjälper det inte hur mycket man än vattnar, för om solen ligger på bladen i ett redan hett växthus hinner inte plantan suga i sig det den behöver. Då kan man duscha plantan med en fin ånga av vatten – ställ vattenslangen på den allra finaste, dimmiga strålen och far ett varv över hela plantan. Blöt sedan ner golvet i växthuset ordentligt så blir luften inte så torr.
Ett knep jag brukar använda mig av är att ställa ut ett gäng av IKEA:s skohyllor Baggmuck (39 kr, 71×35 cm, som är utmärkta växtbrickor under uppdrivningsperioden) på golvet och fylla dem med vatten. Det dunstar sedan av värmen och gör luften fuktigare.
– Man har placerat självpollinerande sorter (partenokarpa, sådana som enbart sätter honblommor) ihop med korspollinerande (som har både hanblommor och honblommor). Om de självpollinerande honblommorna ändå pollineras av en hanblomma från den andra sorten kan följden ofta bli att frukten förstörs och blir besk.
Läs mer längre ner om hur man ser skillnad på han- och honblommor! Bilder kommer inom kort.
– Man har missat att skörda gurkan i tid. Alla gurkor äts omogna. De har ju inte ”kart” på samma sätt som andra fruktsättande plantor, utan de är klara så snart de nått en hyfsad storlek. Om en grön gurka börjat bli gul i toppen är den på väg att bli mogen, och det blir den på bekostnad av smaken. Dags att skörda!
Om man odlar en korspollinerande sort som inte är F1-hybrid kan man låta en gurka mogna helt och sedan ta frön från den för att så nästa år. Gör det i så fall i slutet av odlingssäsongen, för en stor gurka som får hänga kvar och mogna tar mycket kraft från plantan som inte orkar bära fram några fler gurkor.

Vi har ju som jag berättat i tidigare inlägg ett ganska litet växthus, ca 6 kvadratmeter. Jag brukar nöja mig med 3-4 gurkplantor eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra med skörden annars. Tomater är ju betydligt lättare att ta hand om och spara inför vintern, men man kan inte äta hur mycket inlagd gurka som helst, och det går inte jättebra att frysa eller torka den… Jag skänker bort överflödet till barnen och till grannar, vänner och bekanta, men det blir ändå nästan alltid över.

Hur sköter jag då mina gurkor?
1. Sådd
Jag brukar så frön i slutet av april eller början av maj. Här i zon 5 brukar man säga att frostrisken är över 10 juni, och det brukar vara lagom att så gurkan ca 5-6 veckor innan den ska planteras ut i sin stora balja. (Ibland köper jag en planta på plantskola också samtidigt som sommarblommorna, mest för att testa ytterligare någon kul sort.)
Jag odlar bara växthusgurka, alltså sådana som kallas slanggurka eller snacksgurka. Inläggningsgurkor à la västeråsgurka har jag inte så stort intresse av, och såna sorter som djungelgurkor, äppelgurkor eller gurkmeloner har jag inte testat än p.g.a. platsbristen.
2. Utplantering
När frostrisken är över (eller jag tycker att jag har råd att värma upp växthuset nattetid) planterar jag dem direkt på slutdestinationen: 30-40 liter stora baljor mot norrväggen i växthuset. Ibland har jag 60-litersbaljor och då kan jag ha två plantor i samma.
Jorden ska vara lucker, inte lerig och kompakt så att vatten samlas ovanpå den vid vattning. Gurkor är nämligen inte förtjusta att få vatten på rothalsen, så ett knep är att bygga upp en liten kulle och sätta plantan lite högre än omgivande jord.
Den får en stödpinne till att börja med, och jag fäster stjälken mot pinnen med ett enkelt plantclips.
3. Beskärning
Jag släpper fram sidoskotten tills de har fått fyra blad, då toppar jag dem precis över gurkämnet som sitter vid fjärde bladet. Det bildas en gurka i varje bladveck, så varje sidoskott kommer att bära fram fyra gurkor om plantan är rätt skött. Toppen får växa fritt uppåt tills den inte får plats längre… se mer nedan.
4. Uppbindning
Jag använder snören av naturmaterial så att det går att lägga med dem i komposten när plantan har gjort sitt.
Jag binder en lös ögla kring huvudstammen ganska långt ner på plantan. Jag tar med i beräkningen att stammen kommer att bli tjockare när plantan växer så att jag inte stryper den… Sedan lindar jag snöret i spiral runt stammen upp till toppen och fäster det sedan i en pinne eller ögla i översta kanten av växthusväggen. Sedan fortsätter jag och drar snöret ända upp till taknocken (som jag ledigt når i mitt lilla hus).
Allt eftersom plantan växer lindar jag toppen vidare runt snöret. Gurkan hjälper till själv genom att skicka ut långa klängen som håller fast där de kommer åt.
När toppen har nått slutet av snöret uppe i taket så brukar jag göra på två sätt: Antingen klipper jag av toppen där och släpper upp ett eller två sidoskott som får klättra upp till taket längs nya, egna snören, eller så leder jag gurktoppen vidare längs takåsen på ett horisontellt snöre. Den får då växa så långt det finns plats, men när den stöter i bortre väggen klipper jag av den. (Det är lite coolt när den sätter frukt där uppe och man kan plocka gurka ovanför huvudet…)
5. Vanlig skötsel
Förutom råden om extravattning och spritning vid extra varmt väder så mår gurkplantan bra av att kontinuerligt få mycket vatten och näring.
P.g.a. det där med rothalsen är det viktigt att det är bra avrinning ur planteringskärlet om man skulle råka övervattna någon gång. Jag har borrat ett helt gäng med hål på undersidan, ca 5 mm i diameter.
Det finns speciell gurkgödsel som också funkar fint för squash och meloner – de är ju kusiner hela gänget. :) Man kan kika på innehållet om man väljer en ”bredspektrumnäring”, NPK-värdena ska vara ungefär 3,5-2-7.

När det nya taket hade kommit på växthuset kunde jag sätta ut mina grönsaksplantor. I år blev det tomater av sju sorter, paprika av tre, chili av två och gurkor av tre. Några är köpta och några har jag fått av vänliga personer. Inga är ”hemmasådda” i år – det blev helt enkelt inte av!
Ett par som jag fick hade tappat namnlapparna, så jag vet inte riktigt vad de blir… Spännande! Jag hoppas på en bifftomat och en körsbärstomat, för det fanns med bland det givaren sått.
Ovanför varje planta hänger en liten skylt som berättar om sorten och hur den ska odlas. Bra att veta om det är en busktomat eller en högväxande sort, eftersom det avgör om den ska tjuvas eller inte.
Sorten längst till vänster på första bilden är jag extra nyfiken på. Det är en busktomat som heter Silvery Fir Tree på grund av sitt flikiga, grågröna bladverk. Den är ny för mig, och faktiskt väldigt vacker. Hoppas att den är god också.

Förra inlägget handlade om en ny paviljong… Nu har den också fått gå till de sälla jaktmarkerna eftersom den var av väldans uschlig kvalitet. Redan första sommaren rostade benen nedtill, och eftersom de är gjorda av rör utan förslutning upptill så snöade det ner i dem. När det sedan omväxlande tinade och frös på under vintern så blev det långa sprickor i metallen längst ner.
Taket blev dessutom så påverkat av solen redan första sommaren att jag körde fingrarna igenom det när jag skulle ta av det för hösten. Firman skickade ett nytt tak, men det passade inte… det returnerades, och jag fick returfrakten tillbaka efter många om och men. Efter ytterligare ett misslyckat försök att få tag på ett passande tak valde vi att skrota eländet.

Förra sommaren köpte jag alltså en ny paviljong igen, och nu hoppas jag att den håller ett tag! Den här beställde jag från Ellos (!) och den gick på över 8000 kr. En god vän har en likadan men i annan färg, så jag kunde intervjua henne om kvalitet och hållbarhet. Modellen heter Luxor, och den kommer från Hillerstorp. Det följer med både tygväggar och myggnät. Jag är väldigt nöjd med den hittills.

Ett annat trädgårdsprojekt som vi genomfört i år var att byta alla rutorna i växthustaket. Plasten hade blivit så spröd att en hagelskur för några år sedan gjorde att taket såg ut att ha blivit pepprat med en kulspruta…
Möjligen kan vi ha vänt skivorna fel väg när vi monterade det för 10-12 år sedan så att den UV-skyddade ytan hamnat neråt. Nu är bytet i alla fall gjort, och jag hoppas att det håller resten av den tid vi bor här.
Plasten gulnar rätt snabbt, men det gör inte så mycket, den släpper igenom alldeles tillräckligt med ljus för plantorna ändå.
Här ser man tydligt skillnaden i färg mellan de gamla väggarna och det nya taket. Andra bilden är det gamla taket…