Gurkodling

Här tänker jag dela med mig lite av den kunskap och odlingserfarenhet jag samlat pÃ¥ mig under Ã¥rens lopp. Jag har haft egen trädgÃ¥rd i ganska precis 40 Ã¥r nu…

För nÃ¥gra Ã¥r sedan var det ett riktigt dÃ¥ligt Ã¥r för gurk- och squashodling. Alla gurkor blev jättevackra och fina men smakade f*n – de var jättebeska och helt oätliga. Det var verkligen inget roligt odlingsÃ¥r, och det gick ”kedjebrev” pÃ¥ bl.a. Facebook om hur man skulle bete sig för att fÃ¥ bort det beska. Det var sÃ¥dana knep som att lägga gurkan i vatten eller mjölk, eller skära av änden med fästet och gnugga det mot gurkan tills det löddrade! Men det gÃ¥r tyvärr inte att blir av med den bittra smaken, eftersom det är ett gift som heter cucurbitacin som har bildats inne i gurkornas celler. Det kan ge magsmärtor om man ändÃ¥ äter dem, och det finns t.o.m. rapporterade dödsfall.

I efterhand har jag förstått att detta fenomen kan bero på tre olika faktorer (eller kanske ännu fler som jag inte känner till).
– Det är en ovanligt varm och torr sommar och plantan fÃ¥r för lite vatten. Ibland hjälper det inte hur mycket man än vattnar, för om solen ligger pÃ¥ bladen i ett redan hett växthus hinner inte plantan suga i sig det den behöver. DÃ¥ kan man duscha plantan med en fin Ã¥nga av vatten – ställ vattenslangen pÃ¥ den allra finaste, dimmiga strÃ¥len och far ett varv över hela plantan. Blöt sedan ner golvet i växthuset ordentligt sÃ¥ blir luften inte sÃ¥ torr.
Ett knep jag brukar använda mig av är att ställa ut ett gäng av IKEA:s skohyllor Baggmuck (39 kr, 71×35 cm, som är utmärkta växtbrickor under uppdrivningsperioden) pÃ¥ golvet och fylla dem med vatten. Det dunstar sedan av värmen och gör luften fuktigare.
– Man har placerat självpollinerande sorter (partenokarpa, sÃ¥dana som enbart sätter honblommor) ihop med korspollinerande (som har bÃ¥de hanblommor och honblommor). Om de självpollinerande honblommorna ändÃ¥ pollineras av en hanblomma frÃ¥n den andra sorten kan följden ofta bli att frukten förstörs och blir besk.
Läs mer längre ner om hur man ser skillnad på han- och honblommor! Bilder kommer inom kort.
– Man har missat att skörda gurkan i tid. Alla gurkor äts omogna. De har ju inte ”kart” pÃ¥ samma sätt som andra fruktsättande plantor, utan de är klara sÃ¥ snart de nÃ¥tt en hyfsad storlek. Om en grön gurka börjat bli gul i toppen är den pÃ¥ väg att bli mogen, och det blir den pÃ¥ bekostnad av smaken. Dags att skörda!
Om man odlar en korspollinerande sort som inte är F1-hybrid kan man låta en gurka mogna helt och sedan ta frön från den för att så nästa år. Gör det i så fall i slutet av odlingssäsongen, för en stor gurka som får hänga kvar och mogna tar mycket kraft från plantan som inte orkar bära fram några fler gurkor.

Vi har ju som jag berättat i tidigare inlägg ett ganska litet växthus, ca 6 kvadratmeter. Jag brukar nöja mig med 3-4 gurkplantor eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra med skörden annars. Tomater är ju betydligt lättare att ta hand om och spara inför vintern, men man kan inte äta hur mycket inlagd gurka som helst, och det gÃ¥r inte jättebra att frysa eller torka den… Jag skänker bort överflödet till barnen och till grannar, vänner och bekanta, men det blir ändÃ¥ nästan alltid över.

Hur sköter jag då mina gurkor?
1. SÃ¥dd
Jag brukar så frön i slutet av april eller början av maj. Här i zon 5 brukar man säga att frostrisken är över 10 juni, och det brukar vara lagom att så gurkan ca 5-6 veckor innan den ska planteras ut i sin stora balja. (Ibland köper jag en planta på plantskola också samtidigt som sommarblommorna, mest för att testa ytterligare någon kul sort.)
Jag odlar bara växthusgurka, alltså sådana som kallas slanggurka eller snacksgurka. Inläggningsgurkor à la västeråsgurka har jag inte så stort intresse av, och såna sorter som djungelgurkor, äppelgurkor eller gurkmeloner har jag inte testat än p.g.a. platsbristen.
2. Utplantering
När frostrisken är över (eller jag tycker att jag har råd att värma upp växthuset nattetid) planterar jag dem direkt på slutdestinationen: 30-40 liter stora baljor mot norrväggen i växthuset. Ibland har jag 60-litersbaljor och då kan jag ha två plantor i samma.
Jorden ska vara lucker, inte lerig och kompakt så att vatten samlas ovanpå den vid vattning. Gurkor är nämligen inte förtjusta att få vatten på rothalsen, så ett knep är att bygga upp en liten kulle och sätta plantan lite högre än omgivande jord.
Den får en stödpinne till att börja med, och jag fäster stjälken mot pinnen med ett enkelt plantclips.
3. Beskärning
Jag släpper fram sidoskotten tills de har fÃ¥tt fyra blad, dÃ¥ toppar jag dem precis över gurkämnet som sitter vid fjärde bladet. Det bildas en gurka i varje bladveck, sÃ¥ varje sidoskott kommer att bära fram fyra gurkor om plantan är rätt skött. Toppen fÃ¥r växa fritt uppÃ¥t tills den inte fÃ¥r plats längre… se mer nedan.
4. Uppbindning
Jag använder snören av naturmaterial så att det går att lägga med dem i komposten när plantan har gjort sitt.
Jag binder en lös ögla kring huvudstammen ganska lÃ¥ngt ner pÃ¥ plantan. Jag tar med i beräkningen att stammen kommer att bli tjockare när plantan växer sÃ¥ att jag inte stryper den… Sedan lindar jag snöret i spiral runt stammen upp till toppen och fäster det sedan i en pinne eller ögla i översta kanten av växthusväggen. Sedan fortsätter jag och drar snöret ända upp till taknocken (som jag ledigt nÃ¥r i mitt lilla hus).
Allt eftersom plantan växer lindar jag toppen vidare runt snöret. Gurkan hjälper till själv genom att skicka ut långa klängen som håller fast där de kommer åt.
När toppen har nÃ¥tt slutet av snöret uppe i taket sÃ¥ brukar jag göra pÃ¥ tvÃ¥ sätt: Antingen klipper jag av toppen där och släpper upp ett eller tvÃ¥ sidoskott som fÃ¥r klättra upp till taket längs nya, egna snören, eller sÃ¥ leder jag gurktoppen vidare längs takÃ¥sen pÃ¥ ett horisontellt snöre. Den fÃ¥r dÃ¥ växa sÃ¥ lÃ¥ngt det finns plats, men när den stöter i bortre väggen klipper jag av den. (Det är lite coolt när den sätter frukt där uppe och man kan plocka gurka ovanför huvudet…)
5. Vanlig skötsel
Förutom råden om extravattning och spritning vid extra varmt väder så mår gurkplantan bra av att kontinuerligt få mycket vatten och näring.
P.g.a. det där med rothalsen är det viktigt att det är bra avrinning ur planteringskärlet om man skulle råka övervattna någon gång. Jag har borrat ett helt gäng med hål på undersidan, ca 5 mm i diameter.
Det finns speciell gurkgödsel som ocksÃ¥ funkar fint för squash och meloner – de är ju kusiner hela gänget. :) Man kan kika pÃ¥ innehÃ¥llet om man väljer en ”bredspektrumnäring”, NPK-värdena ska vara ungefär 3,5-2-7.