Vi har börjat riva rucklet…

Idag har vi börjat med rivningen, och det har gått över förväntan!
Redan igår eftermiddag började Tomas fälla en del av träden på tomten, så de låg kors och tvärs över gräsmattan idag. Han hade gett sig på en av de högsta och tjockaste tallarna på egen hand! Det var redan ljusare och luftigare i trädgården. Ytterligare 4-5 träd måste dock fällas för att det nya huset ska få plats och trädgården inte ska ligga i skugga. 

När vi kom till rucklet i morse satt det redan en man pÃ¥ taket som höll pÃ¥ att plocka ner takplÃ¥ten, och sedan droppade de in en efter en för att hämta vad de bokat – och lite till…
Själva har vi knackat loss det gamla kökskaklet (rektangulärt, vitt, fasat i kanterna) som vi tänker återanvända på stugan. (Vi har försökt ta bort så mycket som möjligt av sten, kakel och metall och lägga i sopsäckar så att det ska bli lättare att sortera för rivningsfirman på onsdag. Vi har slitit loss i princip alla elledningar i hela huset, t.ex.)

Det hände en lustig sak, förresten. VÃ¥r gode vän Sam som kom nästan först av alla började skruva loss lite gamla krokar och beslag – och kom och visade mig en guldring han hade hittat! En herrvigselring, helt slät och synbart gammal. Han gav den till mig och tyckte att jag skulle ta hand om den. Min första tanke var att vi skulle bygga in den i det nya huset sÃ¥ att den fick vara kvar pÃ¥ den här platsen där den hörde hemma. Vi pratade lite om detta med att bygga in saker i hus. Tydligen var det vanligt att man förr byggde in en silversked nÃ¥gonstans kring förstutrappan – nÃ¥got som skulle göra att man aldrig behövde gÃ¥ hungrig i huset. En gemensam god vän har byggt in ett fiskedrag i sitt nya hus för att försäkra sig om fickelycka… Vi skojade om att en inbyggd ring mÃ¥ste göra att äktenskapet i huset blev lyckligt. NÃ¥, hursomhelst, jag stoppade ringen i jeansfickan och jobbade vidare.
När jag kom hem och skulle ta en titt pÃ¥ den var den borta! Jag letade igenom alla fickor, handväskan, verktygslÃ¥dan… Den fanns ingenstans! Den hade tydligen bestämt sig för att stanna där den hörde hemma… Det var helt enkelt inte meningen att jag skulle fÃ¥ ta den därifrÃ¥n.

Imorgon fortsätter vi att plocka ner huset, det vi kommer åt att själva separera, och på onsdag kommer grävskopan!